Olle Funderar

20 juli klockan 23.40 gick jag och hunden på strandpromenaden. Söderut. Från Olle Jobs båthus och ner till nybygget i södra byn. Det var vindstilla och ganska varmt. Några svarta moln varslade om ett kommande regn, men inget kom så länge vi var ute.

Jag har ju tidigare berättat om hur jag röjt undan lite gräs och sly längs stigen. Det kändes därför extra skönt att gå där i kväll. Att tänka på att vi har ett gemensam projekt, sedan fem år tillbaka, som går ut på att hålla en liten smal stig öppen för den som vill gå ut med hunden eller barnbarnen. Alla vill ju inte gå på vägarna med sina kärestor. Den hund jag hade med mig gillade verkligen att lubba i hundraåttio på den mjuka stigen. Annars är den ett storstadsbarn som är tvunget att gå på asfalt och bland bilar och annat elände.

Efter den senaste etappen hade vi en gemytlig slåtterkväll, i en solnedgång som var bland det vackraste jag sett! Med tunnbrödsrullar med allsköns innehåll och smak. Att sen kaffet och konjaken smakade gott var väl intet att förvånas över. Allt smakar ju så gott när man har svettats en liten stund i goda vänners sällskap.

Skrönorna som vi fick höra den kvällen var kanske inte riktigt rumsrena. Men öron växer med flera centimeter om året och det som fanns i dom(öronen)kommer aldrig att kunna återskapas.
Men! Det behövs ytterligare några timmars arbete på stigen. Jag(och dom andra som var med) ska försöka hinna ett par timmar till innan, jag åker på semester i morgon efter-middag.

Fräckt va? Att åka på semester när man bor mitt i"smeten"? Nu(klockan 23.55 den 20 juli) har har jag i alla fall lagt ner 7.5 timmar på att röja och snygga till stigen. Det är inte mycket- det medges. Men jag ska öka på dosen efter min semester. (Det är ett gissel det där med arbete!? )

Nere vid båtklubben har jag hunnit klippa. Och vid badplatsen tycker jag att jag fått till en riktigt fin yta av nyslaget gräs. Men visst, det kan bli bättre, och jag ska verkligen göra mitt bästa. Den nya röjsågen är så bra! Jag avundas verkligen Er som har haft såna maskiner i flera år. Själv har jag dragit runt med gräsklippare och lie. Men nu kan jag mäta mig med Er när det gäller att röja vid tex. Svarven och Strandpromenaden.

Vi ses på stigen!

I dag är det den 11:e dagen i rad med solsken. Ända sen alla midsommarfirarna åkte hem har det varit fint väder?! Stackars dom.

Lyckliga oss som bor här, och får uppleva alla dessa dagar alldeles gratis. Bad på dagarna och kaffe på verandan på kvällarna. Synd att det måste ta slut om någon dag- enligt SMHI i alla fall. Dom påstår att innan nästa vecka är slut ska temperaturen ligga under +10? Och just nu är det +31 i skuggan.

Gräset växer nu lite långsammare än normalt- det är ju skönt. Men det har växt väldigt mycket utefter strandpromenaden. Själv var jag nere och körde med gräsklipparen mellan Olle Jobs båthus och bron över bäcken. Jag har nämligen kollat, och det visade sig att detr inte är förbjudet för vem som helst att när som helst slå gräset där. Nästa vecka får jag min nya röjsåg, då ska jag fortsätta söderut och röja stigen. Kanske nån vill göra mig sällskap?

Vi har ju en gång jobbat som bara sjutton för att få den i ett bra skick och det vore väl dumt att låta den växa igen.

Samma sak med Svarvstugan. Den som råkar ha några minuter över efter jobbet får gärna ägna dom åt gräs- och buskröjning där. Det är ju bara att ta fram verktygen, för dom finns ju i varenda stuga i byn. Rostiga, dammiga verktyg är ju ett otyg- tänk om nån ser att ni aldrig använder dom!? Och känslan av att göra något frivilligt och utan ersättning(annat än upp-skattningen från grannar, vänner, släktingar och turister) är faktiskt väldigt skön. Tro mig!

Visst blir det arbetsdagar då och då, men vi vill ju ha det snyggt dessemellan också.....?

Väl mött på stigen!

Torsdag 8 juli 18.30.
Nyduschad efter någon timme i den vedeldade bastun. Regnet smattrade på plåttaket och den kalla drycken gled mjukt ner i min varma strupe.Jag har i går och i dag gått med röjsågen mellan. Olle jobs båthus och brygan där Kajsas och Connys båt ligger. Det är en liten bit kvar, direkt efter bron, som behöver ansas med klinga. Jag har krattat undan det värsta skräpet efter mig. När det nu har regnat så mycket(gissa om jag blev blöt!) så ser man att det behövs minst ett par meters bredd som är röjt. Annars hänger lupiner, gräs och tistlar över stigen och det blir besvärligt att ta sig fram. Om man har regnbyxor på sig är det förstås inget problem, men annars....Nu tar jag ledigt några dagar, men jag kommer att fortsätta söderut. Och ni som vill hjälpa till ska veta att det är tillåtet att göra det. När som helst.Med tanke på vädret; ha det bra och ös på bara!

olle ratt

Tänk att det kan ändras så. Vädret alltså. Nu har det regnat ett dygn. Vem var det som klagade på värmen för en vecka sen? Du? Jag? Jo visst sa man något om att lite regn skulle inte skada. Men hallå! "Lite regn" var det, inte syndafloden. Men nåja, vi har ju tak över våra huvuden i alla fall.

Midsommaren var ju också lite regning, men inte under majstångsresningen. Däremot när stången skulle ner- då regnade det. Men det hindrade inte den tappra skaran som ställde upp för att det traditionella firandet skulle kunna genomföras.

Jag minns att det blev föreslaget, på ett årsmöte för några år sen, att brandkåren skulle komma hit och ta ner stången åt oss?! Det förslaget röstades ner med motiveringen att; nog vore det skämmigt om inte vi gubbar i byn skulle fixa sånt själva.

Jag blev då utsedd, på egen begäran förstås, till att vara ansvarig för att stången kom ner i tid. I tid för avlövning, underhåll och nylövning inför resningen. Plättlätt trodde jag. Det var det inte. Första året kom det en fem-sex gubbar i tid. Sen fick vi åka runt och ragga ihop det antal som fattades. Övertala folk att komma och hjälpa till?!

Året därpå ställde Putte upp med 12(tolv) motorcykelburna kompisar så då fick vi ihop dom 17 som behövdes på ett ganska enkelt sätt.

I år var jag ute i god tid, efter jul, med en blänkare om att man skulle anmäla sig till nedtagningen. Så att jag skulle veta hur många som skulle övertalas. Det var många som tyckte att det var onödigt att göra så- det skulle nog ordna sig ändå.

Det var i alla fall en(1)som anmälde sig, ganska snabbt! Fast han kom inte när det väl var dags? Fattar ni det?

Naturligtvis kom det en och annan ändå. Efter några besök i dom närmaste omgivningarna och en del telefonsamtal. Men det fattades ändå åtta(8) stycken när det var dags.

Jag fick tag i två 75-åriga norrmän, som jag ryckte från deras frukostbord. Dom tyckte det var spännande att få hjälpa till. En mjölig Bror Andersson hittade jag i den varma bagar-stugan i Lindan. Klart att han ville vara med! Och trot eller ej, åter kom Putte, med tre skinnjacksklädda gentlemän. Återfallsknuttar- som hade varit med förra året och kunde sin sak. Sen kom det ytterligare en yngling, som talade om för oss att det var farligt när det var regnigt. Sen gick han hem igen. Då blev vi ju i alla fall en man kort. Och inte blev det mindre farligt av det!

Heder åt alla Er som ställde upp.

Heder också åt alla som ställde upp och hämtade löv, lövade bystugan och snickrade upp korvstånd och annat därstädes.

Och heder åt gänget som blev kvar vid stången och avlövade den och- klädde den med löv. Solen sken den kvällen och vi som var på plats hade en riktigt trevlig kväll. Inte mindre trevligt blev det när Inga inviterade oss till sitt kök när arbetet var klart. Där trakterades vi av en underbar Jansson- som hon bjöd på. Från mig och Elisabeth kom det drycker av varierande styrka och smak- vi bjöd också. Och sen bjöd alla andra- på underhållning, med minnen från förr. Det blev en mycket trevlig stund i Ingas kök. Såna kvällar som vi minns med glädje och som gör att man redan längtar till nästa midsommar.

Därför vill jag redan nu uppmana er, som inte hann med förra gången, att passa på redan nu att anmäla er till Majstångsnedtagningen 12 juni 2010 klockan 09.30.

Det blir spännande att se om vi kan övertala Åke att leda oss rätt, eller om han har lyckats att utse en värdig efterträdare. Är det någon som känner sig manad, så hör av er till mig.

Den här gången ska det väl i alla fall inte vara några problem med att få ihop folk till nedtagningen, eller......?

olle ratt

Tel.22 99 4 Mail ollepedernila@yahoo.se

Lördagen den 21 oktober 2006
Duggregn, plus 7 grader och svag sydostlig vind.
Som sig brukar så samlas vi vid Bystugan eller rättare sagt i Bystugan, så vi slipper stå ute i regnet. En hel del prat innan jaktledaren Klas Sarén går igenom förutsättningarna för årets jakt.
Vi börjar med Sturmyran och på väg ut ser Mats Bäck ett ensamt djur i närheten av pass 10. Det är fortfarande lite halvmörkt, så han ser inte vad det är för djur. Vi ställer ut på våra pass och kl. 8.50 går Mats Sjöberg på spåret på det djur som Bäck-Mats nyss sett. Det dröjer inte länge förrän hunden får upp djuret/djuren och det är ståndskall. Hunden håller i hela tiden. Kl. 9.45 smäller det två skott och John meddelar att han skjutit på två kalvar. Han vet inte resultatet. Klas meddelar förbud på kon.
Kl. 10.55 smäller det två skott och Mats Sjöberg (hundkarl) meddelar att han skjutit en kalv som ligger på Insjöskiftet. Eftersöket fortsätter på den andra kalven, men den kan inte anträffas. Mats hittar senare ett, vad han såg, överspår på Bôtjavägen mot Rävoberget. Klas beordrar omställning till Rävoberget och vi intar våra pass.

Mats följer det ensamma spåret, som går mot armen, pass 1 – 8. Stundtals går det ner mot sjön för att sedan svänga av upp mot masten. Jag sitter ute på det markberedda hygget på pass 1 och känner att det snart kommer att hända något. Kl. 14.40 smäller det två skott och Klas, på pass 8, meddelar att han skjutit ett ensamt djur och troligen kvigan som brukar hålla till i området. Mats och hunden kommer strax efter i spåret. Det visar sig senare vara tvåkalvkon.
Vi samlas vid vägskälet för att dra fram de skjutna djuren. Kl. 15.30 smäller det ett skott och strax efter hör vi Mats ropa: ”Det är klart nu.” Han hade holmat in kalven och skjutit den. Bra gjort Mats! ”Jag såg att den var skadeskjuten när den rörde sig, så jag tvekade aldrig”, säger Mats. Älgarna körs till slakteriet där vi flår och tar rätt på dem. Det blev kväll i dag också.Söndag 22 oktober 2006.
Duggregn, plus 7 och svag sydostlig vind. Samma väder som i går.
Samling i Bystugan kl. 07.00 för ”älgobs” och prat om dagen. På väg till Hjulbäck i närheten av ”Havsbadet” såg Arne Markus och jag en stor kronhjort.

Vi börjar i dag med utställningen Vaverön och vi åker ut på våra pass, jag på pass 1 vid Vaverön. I år har jag täckt in mina pass med presenning för i fjol blåste det snöblandade regnet rakt in i passet. Kl. 08.10 går hundkarlarna ut. Mats från Vaverön och John från Björbäcksvägen. Jag gör upp eld och lägger på samma tjärstubbe som jag började elda på för två år sedan. Vid tiotiden slutar det regna och det känns ganska behagligt att sitta på pass. Jag hör hur tjädrarna flyger upp i närheten av passen 2 och 3. Hundkarlarna rapporterar från olika platser de är på, men tyvärr inga spår av älg. Klas beslutar avbryta utställningen kl. 11.30 för ett försök på Sturmyran.
Vi ställer ut Sturmyran och David Perers och Lasse Sörbu sätter sig på pass 8 resp. pass 3 i utställningen Rävoberget. Kl. 12.10 sätter hundkarlarna igång. Vid 13.30-tiden hörs ett svagt skott, som jag tror kommer från Plintsbergshållet. Det visade sig senare vara ett skott från John. Kl. 13.35 meddelar David att han skjutit en kviga vid pass 8 Rävoberget. Johan är på spåret och fortsätter fram till stälpet. Det kan eventuellt vara ytterligare djur med, men kvigan var ensam. Vi sitter kvar på passen och vid 14-tiden bryter solen igenom de blytunga molnen och värmer så skönt. Klas blåser av jakten för i år och vi samlas vid slakteriet.
Kvigan flås, hängs upp och delas på mitten. Lasse Andersson har hämtat sin tigersåg. Kalvarna delas på mitten och kon delas i kvartar. Vi lastar kropparna på släpvagn och kör dem till Aspens där de får hänga i kylrummet till lördag den 28 oktober då vi ska slakta.
Klas samlar oss för genomgång av jakten och ev. kompletteringar till slakteriet. Vi bestämmer att inte fortsätta jakten ytterligare. Hundkarlarna får dock möjlighet att träna hundarna på varsin kalv, som, om det skjuts, ska säljs och pengarna gå till föreningen. Vi bestämmer att inköpa en tigersåg, ny plastrulle, fogsvans samt att borra i två öglor inne i slakteriet för att fästa benen i när skinnet dras av.
Önskvärt vore också att tillverka en ”flåbock” enligt modell Olsnäs. Det underlättar betydligt när man ska flå benen och sidorna, undertecknads eget förslag. Inför slakten hämtar Bernt, Arne och Gösta älgarna hos Aspens och att övriga samlas kl. 08.00 vid skjutbanan för att ställa i ordning.

Bernt Bergkvist

Älgjakten i Hjulbäck 2005

Lördagen den 22 oktober 2005 - Regn, +3, NO vind och ett kompakt mörker.

Vi samlas inne i bystugan i år och slipper stå ute i regnet. Jaktledaren Klas Sarén hälsar oss välkomna till jakten och talar om att Gottfrid dog för några dar sedan. Det berättas en rad minnen om Gottfrid och Klas avslutar detta med att vi har en tyst minut för Gottfrid.

Samling i bystugan

Jaktledaren Klas Sarén hälsar välkomna och berättar om jakten innan en tyst minut hålls till minne av Gottfrid

Foto Bernt Bergkvist

Klas går igenom förutsättningarna dagens jakt och att vi börjar med Sturmyran. 07.50 börjar vi dra oss ut till passen och det börjar ljusna. Själv sitter jag vid pass1 inne i skogen där det fortfarande är ganska mörkt. Hundkarlarna Mattis-John och Sjöbergs-Mats är klar att gå ut. Mats börjar vid Bôtjsvägen, pass 14, och går igenom Insjöskiftet ut mot Sturmyran. John börjar söderifrån och tar sig norrut. Inga färska spår som hundarna är intresserade av.

Vid 10.15-tiden ropar Ann Sarén på pass 18 att hon skjutit på ett ensamt stort djur, men var inte säker om hon träffat. John går mot skottplatsen. Efter ca en kvart kommer Stuss-Pelles hund i spåret och Ann meddelar att det är ståndskall. Johan är nu framme och ropar på radion "Grattis Ann du sköt en kviga". Klockan 11.30 ställer vi om till Siljansutställningen. Regnet övergår alltmer till snöblandat regn. Jag sätter mig på pass 1 strax ovanför Vaverön. Den regnblandade snön blåser rakt in i passet.

På pass ovanför vaverön

Elden värmer gott i det kyliga vädret.

Foto Bernt Bergkvist

Elden brinner så skönt. Jag lägger på en tjärstubbe från fjolårets jakt. Ca 40 meter ner mot vägen ser jag två tjädertuppar och strax efter ytterligare en till. Två flyger iväg, men en sitter kvar på vägen blickstilla. Efter en halvtimme flyger han. Mats rapporterar att det nu blivit spårsnö.

Vid 14.30-tiden meddelar Klas att vi ska bryta jakten och samlas vid skjutbanan. Kjell Gunnarsson kör fram kvigan med traktorn och lägger den på Gösta Högvalls pickup. Gösta, Arne Markus, Börje Axelsson och jag åker till Aspens där vi flår, tar ur och klyver älgen. Den får sedan hänga där till nästa lördag då vi ska dela. Vid 18-tiden är jag hemma och får krypa in i en varm dusch.

Söndagen den 23 oktober 2005 - Snöfall, +-0, svag nordlig vind.

Under natten har det snöat ca en dm på vissa ställen. Arne M och jag åker som vanligt Siljansvägen till Hjulbäck, men ser inga spår. Vi träffas i bystugan och Klas utser några att spåra av såtarna. Gösta Högvall går från Bôtjavägen ner mot Vackernäs. På vägen ner stöter han upp en tjur, som går söderut in i marken. Vi ställer ut efter Bôtjavägen och Vaveröarmen. Väl på pass får vi veta att tjuren gått över Bôtjavägen och västerut. Vi ställer om till Sturmyran. Det snöar lätt hela tiden. Nu har det kommit ca en och en halv dm. John går på spåret med valpen och rapporterar: "Det går ut mot Sturmyran. Mot armen pass åtta. Vänder tillbaka norrut mot Björbäcksvägen i riktning mot passet där Klas sitter. Går vidare i riktning mot pass elva där Jobs-Olle sitter. Nu får ni pass upp."

Jobs-Olle

Jobs-Olle förbereder sig inför den stundande jakten.

Foto Bernt Bergkvist

Strax efter, ca 10.15. hörs två smällar. Olle meddelar strax efter "han har lagt sig nu". John säger att han snart är framme vid älgen. Ett skott till hörs och är förmodligen dödssmällen. Olle och John tar ur älgen. 11.15 gör vi ett nytt försök att hitta ev. djur som kan ha varit tillsammans med tjuren. John går på spåret efter tjuren och Mats går in från skjutbanan. Efter ca en timme konstaterar både John och Mats att det inte finns några fler spår och Klas blåser av årets jakt.

Jaktsnack

Pres-Anders och Jobs-Olle sammanfattar dagen.

Foto Bernt Bergkvist

Det tunga snön som fallit skapar problem för hundkarlarna att veta var dom är någonstans. Mats berättar att han gick lite lätt vilse bland snötyngda buskar och träd, men kom snart på i vilken riktning han skulle gå. Johan Gunnarsson kör fram Olles älg till skjutbanan där den lastas över på släpvagn för vidare transport till Aspens för flåning, urtagning, klyvning och förvaring till nästa lördag. Klas avslutar jakten och vi pratar avslutningsvis om delningen nästa lördag. Klas utser några att vara med och stycka nästa lördag klockan åtta.

Vi tackar Klas för bra organisation av årets jakt. Trots det dåliga vädret blev det i alla fall två stora älgar av det tilldelad tre stora och fri kalvavskjutning.

Sammanställningen gjord av Bernt Bergkvist